Vad är ett salutogent förhållningssätt? Så arbetar du med det friska

Begreppet kommer från medicinsociologen Aaron Antonovsky och hänger ihop med hans modell KASAM. Det är i dag ett vanligt ord i svensk äldreomsorgs värdegrundsarbete, och också ett av de lättaste att skriva in i en verksamhetsplan utan att något förändras i vardagen. Här går vi igenom var begreppet kommer ifrån, vad de tre delarna i KASAM betyder på en avdelning, och vad förhållningssättet kräver av veckoplaneringen.

Vad betyder salutogent?

Ordet är satt samman av latinets salus, som betyder hälsa, och grekiskans genesis, som betyder uppkomst, alltså hälsans ursprung. Den motsatta ingången i vården heter patogenes, sjukdomens ursprung, och det är den som format det mesta av hur vård organiseras, med diagnos och behandling som grund.

Antonovsky menade att hälsa och ohälsa är ett kontinuum snarare än två fack, där varje människa befinner sig någonstans och hela tiden rör sig. Två frågor om samma boende leder därför åt olika håll:

• Patogen fråga: vad är det som gör den här personen sjuk, och hur åtgärdar vi det?
• Salutogen fråga: vad är det som håller den här personen uppe, och hur får hon mer av det?

Båda frågorna behövs på ett boende. En urinvägsinfektion ska behandlas, och smärta ska lindras. Det salutogena tillägget är att någon också ställer den andra frågan, och att svaret får plats i dagen.

Frågan Antonovsky ställde

Aaron Antonovsky (1923–1994) var medicinsociolog och verkade som professor vid Ben-Gurion-universitetet i Israel. I en studie av israeliska kvinnors hälsa fanns en grupp som hade överlevt nazisternas koncentrationsläger, och en del av dem skattade sin psykiska hälsa som god. I stället för att räkna dem som en avvikelse i tabellen vände Antonovsky på frågan och undersökte vad som hade burit dem.

Hans svar blev känsla av sammanhang, på svenska förkortat KASAM. Modellen beskrevs först i Health, Stress and Coping (1979) och sedan utförligt i Unraveling the Mystery of Health (1987), som på svenska heter Hälsans mysterium. Tillsammans med Helen Antonovsky utvecklade han också ett frågeformulär för att mäta känslan av sammanhang.

KASAM: de tre delarna

Känsla av sammanhang består av tre delar, och alla tre går att använda som frågor på vilken omsorgssituation som helst.

• Begriplighet: det som händer går att förstå och någorlunda förutse. Personen behöver inte förstå allt, men det som sker ska hänga ihop och inte komma som en överraskning varje gång.
• Hanterbarhet: det finns resurser att möta det som händer. Resurserna kan vara personens egna, som styrka och vana, och de kan finnas i omgivningen, som personal, hjälpmedel, rutiner och anhöriga.
• Meningsfullhet: det är värt att engagera sig i det som händer. Antonovsky beskrev den här delen som den viktigaste, eftersom motivationen att alls försöka kommer därifrån.

Enligt Antonovsky klarar en person med stark känsla av sammanhang påfrestningar bättre. För en verksamhet är det viktiga att alla tre delarna går att påverka utifrån. Hur dagen läggs, hur personalen pratar och vad som erbjuds hör dit.

De tre delarna i en vanlig vecka

Begriplighet: att veckan går att förutse

Vid demenssjukdom är begripligheten ofta det första som gröpts ur. Personen vet inte vilken dag det är, vem som kommer in genom dörren eller vad som ska hända efter lunch. En del av det arbetet kan göras utifrån:

• Ett veckoschema uppsatt där de boende sitter, inte bara i personalrummet
• Samma sångstund på samma tid varje onsdag, så att den blir en hållpunkt
• Att någon läser dagen högt vid frukosten

En boende som vet att det kommer musik efter mellanmålet har något att hålla i under förmiddagen, och personalen får en gemensam referens att prata om.

Hanterbarhet: att kraven matchar förmågan

En aktivitet som ställer ett krav personen inte längre klarar blir ett nej, och nejet läses ofta som ointresse. Kravet är sällan huvudsaken i aktiviteten. Det kan vara att förstå en instruktion i fem steg, att hålla i en penna eller att höra vad som sägs i ett rum med sju samtal i gång.

Att sänka kravet utan att göra stunden barnslig är själva hantverket. Vi har samlat metoden för att hitta det dolda kravet och bygga flera vägar in i så skapar du aktiviteter som alla kan vara med på.

Begreppet misstolkas ibland som att personalen ska dra sig tillbaka och låta de boende klara sig själva. Hanterbarhet i Antonovskys mening rymmer uttryckligen resurserna i omgivningen, och personalens händer är en av dem.

Meningsfullhet: att stunden angår personen

Meningsfullhet är personlig, så den går bara att planera person för person. Levnadsberättelsen blir därför ett arbetsredskap, där den som odlat hela sitt liv får mer tid i trädgården och den som stod i en verkstad i fyrtio år hellre skruvar än sjunger.

Undersköterskorna vi intervjuade om aktivitet i demensvården beskrev samma sak. En av dem ber om hjälp i stället för att bjuda in, eftersom de boende vill känna sig behövda. Läs vad de tio berättade, och fler ingångar finns i fyra sätt att få fler boende att delta.

Minnesarbete hör hit av samma skäl. I ett samtal om första jobbet är den boende den enda i rummet som vet något, och den rollen är svår att få på ett boende. Metoden går vi igenom i vad är reminiscens.

Kopplingen till den nationella värdegrunden

Äldreomsorgens nationella värdegrund har sin grund i socialtjänstlagen och säger att äldre personer ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande. Socialstyrelsens allmänna råd (SOSFS 2012:3) beskriver vad det innebär, bland annat självbestämmande, delaktighet, individanpassning, trygghet och meningsfullhet.

Ordet meningsfullhet återkommer alltså i både KASAM och värdegrunden, vilket gör kopplingen mellan Antonovskys teori och svensk äldreomsorg lätt att se. Begreppet har också blivit uttalad strategi i enskilda verksamheter. När äldreomsorgen i Göteborgs Stad 2008 beslutade att hela verksamheten skulle genomsyras av ett salutogent förhållningssätt var målet att 10 000 medarbetare inom fyra år skulle veta vad det innebar, och de första 200 ledarna utbildades våren 2009.

Förhållningssättet syns i schemat

En utbildningsdag räcker inte för att ändra ett förhållningssätt. Det avgörs av vad veckan innehåller, och där blir arbetet svårt. En avdelning kan ha värdegrunden uppsatt på väggen och ändå ha tomma eftermiddagar.

Det vi hörde tydligast i våra intervjuer var att förberedelsen är det som ryker när dagen blir tung. Det som saknas en stökig tisdag är de tjugo minuterna det tar att hitta på något, leta fram materialet och skriva ut det. Sjukfrånvaro utan vikarie räcker för att en hel vecka ska krympa till mat och hygien.

Uppföljningen hör därför till förhållningssättet lika mycket som bemötandet gör. Om ingen vet vilka aktiviteter som blev av går det inte att se om upplägget fungerar, och en utebliven förbättring kan lika väl betyda att musikstunden bara genomfördes en gång av tolv. Samma resonemang är kärnan i det strukturerade arbetet med BPSD.

Så passar Happihem in

Happihem är byggt för planeringen, alltså för sträckan mellan ett förhållningssätt och en boende som sitter med vid bordet. De tre delarna i KASAM går att följa rakt in i plattformen.

Aktivitetsbiblioteket ligger här, och det är byggt för att fungera i den takt en avdelning har. Undersköterskorna vi pratade med beskrev att de flesta stunder uppstår oplanerat, när fyra boende sitter kvar vid bordet efter kaffet, så det måste gå att hitta och starta något på ett par minuter. Ett salutogent förhållningssätt kräver att någon orkar tänka på personen bakom omsorgen, och den tanken kommer sällan i en vecka som går åt till att leta material.

Arbetar ni med ett salutogent förhållningssätt hos er, och hur märks det i schemat? Hör gärna av dig, jag samlar och delar vidare tips mellan aktivitetsledare.

PS. I Happihem planerar ni veckans aktiviteter, hittar färdiga aktivitetsidéer och skapar material som bildspel och samtalskort på några minuter. Skapa ett konto gratis →