Vad betyder BPSD och varför är aktivitet den första åtgärden?

Om du arbetar på ett äldreboende har du hört förkortningen många gånger: BPSD. Kanske i teamet, kanske på en utbildning, kanske i samband med BPSD-registret. Men vad betyder det egentligen, och varför pratar alla om aktivitet och bemötande som den viktigaste åtgärden?

Den här artikeln går igenom grunderna: vad BPSD är, vilka symtom som räknas dit, vad som ofta ligger bakom, och varför det systematiska arbetet med åtgärder och uppföljning är själva kärnan.

Vad betyder BPSD?

BPSD står för Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens. Det är ett samlingsbegrepp för de symtom vid demenssjukdom som inte handlar om minne och tänkande, utan om hur personen mår och beter sig: oro, aggressivitet, apati, hallucinationer, sömnstörningar och mycket annat.

Begreppet är viktigt att förstå av ett skäl framför allt: BPSD är inte "dåligt uppförande" och inte en oundviklig del av sjukdomen som bara ska härdas ut. Symtomen är oftast ett uttryck för att något inte stämmer för personen: ett behov som inte är mött, en miljö som inte fungerar, en smärta som ingen upptäckt. Det gör dem påverkbara.

Hur vanligt är BPSD?

Mycket vanligt. Uppskattningsvis nio av tio personer med demenssjukdom drabbas av minst ett BPSD-symtom någon gång under sjukdomsförloppet. På ett demensboende är det alltså inte undantaget, det är vardagen.

Symtomen är också det som ofta väger tyngst, både för personen själv och för omgivningen. Det är sällan glömskan i sig som gör en dag svår på en avdelning. Det är oron, ropen, vandrandet, misstänksamheten. BPSD är en av de vanligaste orsakerna till att hemmaboende personer med demens flyttar till särskilt boende.

Vilka symtom räknas som BPSD?

Symtomen brukar delas in i fyra grupper:

• Affektiva symtom: nedstämdhet, ångest, irritabilitet
• Psykotiska symtom: hallucinationer och vanföreställningar, till exempel att någon stjäl ens saker
• Hyperaktivitet: agitation, aggressivitet, rop, vandrande, rastlöshet
• Apati: initiativlöshet, tillbakadragenhet, minskat intresse för omgivningen

Apatin är lätt att missa. En boende som skriker syns i dokumentationen samma dag. En boende som tystnat och slutat delta märks knappt, trots att apati är ett av de allra vanligaste BPSD-symtomen. Håll ögonen på den som blivit stilla, inte bara den som låter.

Vad orsakar BPSD?

Det är här arbetet börjar på riktigt. BPSD-symtom har nästan alltid en utlösande orsak, och den första uppgiften är att leta efter den. Vanliga orsaker är:

• Smärta som personen inte längre kan sätta ord på
• Kroppsliga besvär: urinvägsinfektion, förstoppning, hunger, törst, sömnbrist
• Läkemedelsbiverkningar, inte minst när listan blivit lång
• Miljön: för mycket ljud och intryck, eller tvärtom en dag helt utan innehåll
• Bemötandet: stress i omvårdnadssituationer, för många nya ansikten, för högt tempo
• Understimulering: långa dagar utan meningsfullt innehåll, gemenskap eller rörelse

Den sista punkten förtjänar en egen tanke. En människa som sitter ensam i en fåtölj sex timmar om dagen, utan samtal, utan något att göra, utan att behövas, reagerar till slut. Vissa med oro och rop, andra med att släcka ner. Det som journalförs som "utåtagerande beteende" eller "tilltagande apati" är ibland helt enkelt en rimlig reaktion på en tom dag.

Varför är aktivitet den första åtgärden?

Socialstyrelsens nationella riktlinjer för vård och omsorg vid demenssjukdom är tydliga på den här punkten: vid BPSD ska vården och omsorgen i första hand utreda och åtgärda orsakerna bakom symtomen. Grunden är personcentrerad omvårdnad, en anpassad miljö och ett anpassat innehåll i dagen. Läkemedel, till exempel antipsykotika, är inte förstahandsvalet, utan något som prövas när omvårdnadsåtgärderna inte räcker, och då med försiktighet och tät utvärdering, eftersom de har begränsad effekt vid BPSD och allvarliga risker för äldre personer med demenssjukdom.

Med andra ord: den första "behandlingen" vid BPSD är inte en tablett. Det är sådant som detta:

• Meningsfull aktivitet anpassad efter personens intressen och levnadsberättelse
• Fysisk aktivitet, promenader och rörelse, som också förbättrar nattsömnen
• Musik och sång, som når fram även långt in i sjukdomen
• Utevistelse och dagsljus
• Ett lugnt bemötande och en begriplig, trygg miljö

Det här är inte "mjuka tillägg" vid sidan av den riktiga vården. Vid BPSD är det den riktiga vården. En genomtänkt aktivitetsstund på förmiddagen kan vara skillnaden mellan en lugn eftermiddag och en orolig kväll. Undersköterskorna vi intervjuade om aktivitet i demensvården beskrev exakt detta: att regelbunden aktivitet och rörelse kunde minska behovet av både sömnmedel och lugnande. Läs vad de lärde oss här.

Så arbetar du strukturerat med BPSD

Många verksamheter i Sverige arbetar enligt BPSD-registrets modell, ett nationellt kvalitetsregister med en enkel och klok arbetsgång i fyra steg:

1. Skatta symtomen. Teamet observerar och skattar vilka symtom som finns och hur ofta och hur starkt de förekommer, ofta med skattningsskalan NPI.
2. Analysera orsakerna. Gå igenom en checklista över tänkbara orsaker: smärta, infektion, läkemedel, miljö, bemötande, understimulering.
3. Sätt in åtgärder. Teamet gör en bemötandeplan med konkreta omvårdnadsåtgärder, där aktivitet ofta är en central del: vad ska personens dag innehålla, när, och vem ansvarar?
4. Följ upp. Efter en tid skattas symtomen igen. Blev det bättre? Behåll det som fungerar, justera det som inte gör det.

Lägg märke till vad modellen egentligen är: en loop. Skatta, analysera, åtgärda, följ upp, börja om. Det är inte en engångsinsats utan ett arbetssätt, och det är precis därför det fungerar.

Uppföljningen är halva arbetet

Här faller BPSD-arbetet tyvärr ofta. Teamet gör en fin bemötandeplan där det står "promenad förmiddag", "musikstund tre gånger i veckan", "högläsning efter lunch". Sedan händer vardagen: sjukfrånvaro, larm, tidsbrist. Efter fyra veckor ska åtgärderna utvärderas, och då kommer frågan ingen riktigt kan svara på: blev aktiviteterna av?

Om ingen vet vilka aktiviteter som faktiskt genomfördes går det inte att utvärdera om de hjälpte. En utebliven förbättring kan då betyda två helt olika saker: att åtgärden inte fungerar, eller att den aldrig blev av. Utan dokumentation går det inte att skilja dem åt, och då riskerar nästa steg att bli läkemedel, fast svaret kanske var att musikstunden bara blev av en gång av tolv.

Därför är en enkel, levande dokumentation av aktiviteter inte administration för sin egen skull. Den är själva förutsättningen för steg fyra i BPSD-arbetet.

Det är precis här Happihem är byggt för att hjälpa till. I Happihem planerar ni aktiviteterna i en gemensam kalender, så att hela teamet ser vad som ska hända och när, även vid sjukfrånvaro och skiftbyten. Genomförda aktiviteter följs upp direkt i plattformen, så att ni i efterhand kan se vad som faktiskt blev av. När det är dags att utvärdera bemötandeplanen sitter ni inte och gissar, ni tittar i historiken: musikstunderna blev av, promenaderna föll bort på onsdagar, och oron minskade de veckor aktiviteterna genomfördes som planerat.

Det gör också arbetet mindre sårbart. BPSD-arbete är ett lagarbete över tid, och det får inte hänga på att en enskild person bär allt i huvudet.

Kort sammanfattning

• BPSD betyder Beteendemässiga och Psykiska Symtom vid Demens: oro, aggressivitet, apati, psykotiska symtom och sömnstörningar
• Nio av tio personer med demenssjukdom drabbas någon gång
• Symtomen har nästan alltid en utlösande orsak: smärta, sjukdom, läkemedel, miljö eller understimulering
• Omvårdnad och aktivitet är förstahandsåtgärden enligt Socialstyrelsens riktlinjer, läkemedel prövas först när det inte räcker
• Arbetet är en loop: skatta, analysera, åtgärda, följ upp
• Uppföljningen kräver att ni vet vilka aktiviteter som blev av, annars går åtgärderna inte att utvärdera

Vill du ha ett enkelt sätt att planera, genomföra och följa upp aktiviteterna i ert BPSD-arbete? Skapa ett konto gratis på Happihem →